Frisör i Umeå

Frisör i Umeå. Välkommen till Salong Hårfager.

Hår är trådformiga proteinutväxter från hårsäckar i huden hos däggdjur. Håret har olika funktioner hos olika arter; bland annat kan det skydda mot höga eller låga temperaturer i omgivningen, minska friktionen (till exempel i armhålorna), användas som känselspröt (morrhår), skydda mot UV-ljus eller fungera som försvar mot fiender (igelkottens taggar).

Hos andra djur än människor kallas håret ofta för päls. Hästar har man som används vid stråktillverkning och möbelstoppning där det brukar kallas tagel. Huvudkomponenten i hår är keratin. Keratiner är proteiner, långa kedjor med aminosyror.

Frisör är ett yrke där utövaren klipper, behandlar och vårdar kundernas hår. En äldre benämning på yrket är barberare. Beroende på kundens könstillhörighet indelas yrket i damfrisör och herrfrisör.

En kvinnlig utövare av yrket kan även kallas frisörska (vardagligt frissa). En herrfrisör utför även rakning och skäggvård.

En frisör arbetar vanligen på en frisersalong. Många frisörer är egenföretagare och det är vanligt förekommande att de hyr en plats (stol) i en större frisersalong. Frisörer använder ofta förkläde i sin yrkesutövning.

Anledningen är bland annat att minska kontakten med olika kemikalier och kundernas hår.
I Sverige är det bland annat möjligt att utbilda sig till frisör vid gymnasieskolans Hantverksprogram.

Ursprungligen var herrfrisörerna barberare och hade som uppdrag att, inom sitt skrå, i städerna sköta männens hår och skägg, samt att i någon mån bidra till männens hygien genom badarverksamhet.

Då barberarna hade skarpa instrument som rakknivar fick de också behandla sår och skador där kniven behövdes för läkning. Barberarna medföljde styrkorna under krig samt bistod officerare och soldater med fältsjukvård. De utförde då ingrepp som att öppna bölder, amputera lemmar samt förlösa kvinnor som följt männen i strid och inte kunde klara födandet själva.

I Sverige ledde de stora dödstalen i Finska kriget mot Ryssland 1808-1809 till ett beslut om att ge barberarna bättre utbildning av medicinskt skolade akademiker vid universiteten. Karolinska institutet grundades och Collegium chirurgicum bildades.

Efter visst motstånd fick de nyutbildade kirurgerna titulera sig läkare, efter dispyter med de akademiska medicinska läkarna, som också hade skråliknande avtal med kungen om sin verksamhet.
Under 1900-talet gjorde utvecklingen av rakblad och rakapparater att efterfrågan på barberartjänsterna minskade