Sportfiske i Kristianstad

Sportfiske Kristianstad . Välkommen till SPINN SPORT som erbjuder fiske, fisk, flugfiske, spinnfiske, fiska, fiskeredskap, fiskredskap, sportfiske Kristianstad med mera. För mer information gå in på www.spinnsport.se eller ring och besök oss gärna.

Välkommen!

Spinnfiske är den form av fiske som normalt bedrivs av hobbyfiskare.
Vid spinnfiske används ett fjädrande spö och en 50-200 meter lång rev i vars ände ett fiskedrag knyts fast. Det kan vara en wobbler, ett skeddrag, en spinnare eller en jigg, vilken gett namn till denna form av fiske. Den tredje, och kanske viktigaste komponenten är spinnrullen, vilken kan vara av typen haspelrulle eller multiplikatorrulle, oftast kallad multirulle, vilken oftast dessutom är utrustad med en slirbroms.
Vid utkastet av fiskedraget används centrifugalkraften, och med olika personliga tekniker bringas spöet i en sådan rörelse att draget vid bromsens frisläppande, far iväg från kastaren i en önskad riktning, där man tror att fisken befinner sig.
Vid fiske med skeddrag låter man draget sjunka något ibland. I andra fall så börjar man veva med en gång, ibland ända till botten, medan man vid användning av spinnare spinner hem draget nästan utmed ytan. Vid spinnfiske med wobbler används olika metoder beroende på om wobblern sjunker eller är av den flytande sorten.

Jigg är antingen ett plast- eller hårbete, med ett jigghuvud som fungerar som tyngd som är fäst vid öglan, oftast utrustad med en enkelkrok på ryggen, ibland trekrok på magen som man kan montera bort. Det förekommer även varianter där det finns både trekrok på ryggen och magen, som man kan montera bort eller byta till annan, populärt vid fiske i söt- eller bräckvatten efter abborre, gädda och gös. Oftast skall den föreställa en fisk, men kan även föreställa en kräfta, mask, ödla eller vara rena fantasikreationer. En del jiggar är utrustade med rasselkammare för att öka ljudeffekten i vattnet och därmed locka fisk i större områden. Ett litet mjukplastbete med jigghuvud (blyförtyngd enkelkrok), med eller utan tyngd och med eller utan flöte, (användningen av flöte är sällsynt) är den vanligaste metoden att montera en jigg. Eftersom jiggen inte kan röra sig själv förutom när den sjunker eller om båten guppar eller det är strömt, kan fiskaren lyfta med fiskespöet och veva in lina för att jiggen ska röra sig lockande. Metoden kan också användas för fiske efter saltvattensfiskar som gråsej, hälleflundra och torsk. En del jiggar har doft impregnerad i sig för att öka lockelsen för fisk.

Jerkfiske sker främst efter gädda, dock fångas även abborre, gös och havsöring under detta fiske. Oftast sker det med wobbler som saknar en haksked. Vanligtvis så används en tafs som är gjord av pianotråd och lekanden för att hindra att fisken biter av linan och för att ge betet den rätta rörelsen för att locka till hugg. För jerkfiske används oftast spunnen stum lina (polyfil) och korta, styva spön som ska agera som dirigentpinne. Den stumma linan ger en total känsla över hur betet rör sig under vattnet.

Trolling: Inte att förväxla med trålning är en sportfiskemetod där man drar beten efter en båt med hjälp av en båtmotor. Ror man utan hjälp av motor kallas det för dragrodd.

Mete är den äldsta dokumenterade metoden av sportfiske med handredskap. Normalt använder man ett fiskespö tillsammans med en metrev. Mete kan ske på många olika sätt. Ett vanligt sätt är att dela in metet efter typ av art (predator, vitfisk, ädelfisk. Ett annat sätt efter nappindikator (flötmete, bottenmete etc). Ännu ett sätt är att kategorisera efter typ av utrustning (toppknutet, rullspö, etc). Toppknutet innebär ett traditionellt metspö med fast rev, knuten i toppen.

Bäckmete bedrivs främst efter bäcköring och bäckröding i bäckar och mindre åar, leta upp en bäck gärna långt upp i skogen eller högt upp på ett fjäll eller långt ut på myren brukar man kunna finna stor bäcköring. Vid bäckmete används i regel ett relativt långt metspö med toppknuten lina. Mask används som agn och flöte används inte, utan krok tyngd och agn får driva i strömmen. Bäckmete är ett utpräglat smygfiske där det gäller att röra sig tyst och försiktigt för att inte skrämma fisken. Tänk gärna på att inte ha solen i ryggen därför att om din skugga syns på vatten ytan så blir fisken rädd och hugger inte.

Ismete bedriver man med korta spön på cirka 100 cm. Det går att använda både haspelrulle och multirulle. En nylonlina med minst 0,40 mm diameter är att föredra, eller en flätlina som inte suger upp vatten, som annars fryser till is. Isborren bör vara minst 200 mm för att man ska klara de större gäddorna på över 10 kg samt de stora breda gösarna. Man kan även ismeta ifrån havsis, efter gråsej och torsk.

Tävlingsmete Går oftast ut på att man lottar sig till en begränsad plats på en tävlingssträcka och ska där under en begränsad tid försöka få ihop en så hög vikt av fisk som möjligt. Det finns i princip två former av tävlingsmete nämligen Internationellt Mete och Tradionellt mete. Den ena formen går ut på att locka fisken till sig och den andra att hitta fisken som finns på din plats.

Flugfiske är den typ av sportfiske som bedrivs med en fiskefluga som bete. Oftast imiterar flugan fiskens naturliga föda, och man försöker lura fisken genom att välja en fluga som imiterar den insekt (eller fisk) som fisken äter för tillfället. Flugfiske idkas både i strömmande vatten och insjöar. På senare tid har även det havsbaserade flugfisket blivit vanligare. I stort sett alla fiskarter kan fiskas med flugspö, vanligast är dock flugfisket efter harr, öring/havsöring, lax, röding och på senare tid också gädda.
Flugfisket skiljer sig, tekniskt sett, från spinnfiske och haspelfiske genom att det vid flugfiske är det själva fluglinan som utgör kastvikten. Flugrullens uppgift är att magasinera fluglinan och användas under drillningen, inte såsom hos spinn- och haspelrullen medverka i själva kastet. Flugspön kallas de spön som är avsedda för flugfiske med fluglina. De tillverkades tidigare av greenheart och bambu (splitcane), och görs numera i glasfiber, (framförallt) kolfiber och boron. Längden på ett flugspö varierar från ca 6 till 17 fot. Flugspön liksom fluglinor klassificeras enligt det så kallade AFTM-systemet som baseras på vikten på fluglinans första 30 fot, det vill säga cirka 9,15 meter. Det finns utrustning från AFTM-klass 1 till 12.

Havsfiske kan bedrivas på många sätt, vid fiske efter större havsfiskar som t.ex svärdfisk och haj använder man spön med kullagerrullar fästa i fiskespöets öglor, för att motverka friktion och linbrott, dessa spön är ej avsedda att kasta med utan man släpper ut linan med hjälp av till exempel båtmotorn. Oftast använder man multirulle, som Penn multirulle, ibland utrustad med räkneverk som finns monterad på rullen, så man kan se hur mycket lina det är mellan fisken eller betet och sig själv. Annan metod är släpdörjning, med tex vikt eller paravan för att hålla ner reven.

Pimpelfiske Att pimpla kan vara att fiska genom ett hål i isen på vintern. Man kan också pimpla ifrån bryggor, båtar och särskilda pimpelarkar. Som fiskeredskap används ett kort spö som hålls med en hand, ett pimpelspö. Med små knyckar med handleden fås blänket att röra sig på ett sätt som lockar fisken att svälja det. Den vanligaste fångsten vid pimpling är abborre eller längre norrut i Sverige röding.
Fiske efter abborre sker oftast med vertikalpirk eller balanspirk även kallad balansare. Rödingfiske med ett större blänke, en rysk specialitet är mormyshkafiske, med en liten förtyngd krok, vanligen i volfram, som oftast är dekorativt målad. Till agn används mestadels fluglarver eller fjädermygglarver. Det går dock även att pimpla utan bete, fisken nappar ändå.
Pimplare använder ibland ett litet flyttbart hus på medar att pimpla i, en pimpelark. Ispimpling kan också ske som pimpling efter lake, vilket är tradition på Vättern de vintrar då isen lägger sig. Förr fiskades mycket lake från så kallade "lakabusar", en liten torrdassliknande skapelse som försågs med medar för att lätt kunna transporteras ut på isen. De små portabla husen gav bra skydd mot väder och vind. Man hade ibland små kaminer i "busarna" för att få det lite extra varmt och skönt.

När vi pratar om Sportfiske, fritidsfiske menar vi fiske i rekreationssyfte. Några typer av sportfiske är mete, jiggfiske, spinnfiske, ismete, jerkfiske, pimpling, flugfiske och havsfiske.

Fiske är fångst av djur i vattnet, till exempel fiskar, skaldjur, bläckfiskar och tagghudingar, yrkesmässigt eller som fritidsfiske (dvs. husbehovsfiske med yrkesmässiga redskap). Valfångst, eller annan fångst av däggdjur i havet, brukar dock inte räknas som fiske. Även hobby och rekreation (se sportfiske). Den som yrkesmässigt ägnar sig åt fiske kallas fiskare.